skip to main |
skip to sidebar
"There is no light without darkness". Så sant. Från att ha varit i djupaste avgrunden tar man sig ändå upp igen. Ibland krävs det att man tar del av mörkret för se ljuset, även om ljuset alltid inte är vad det verkar vara. Ditt ljus är inte alltid mitt ljus. Det skenheliga ljusets skenhelighet kännetecknas av en alltför enkel lösning och bör undvikas och bekämpas. Men: ”...ser du länge ner i en avgrund, ser den också in i dig”. Det gäller att vara på sin vakt.
En blind Dubbel-provning har genomförts hos Forssmans. 7 belgiska dubblar provades: Chimay Röd, Affligem Dubbel, Westmalle Dubbel, Achel Brune, Maredsous 8, St. Bernadus Prior 8 och St. Bernadus Pater 6. Sammantaget fann sällskapet att Achel Brune var det trevligaste ölen med bäst balans. "Trappistdubbel!", utbrast någon. En underskattad öl helt enkelt. Affligem Dubbel var sämst enligt sällskapet och även Chimay Röd ogillades. Mer detaljer än så kan inte ges i dagsläget då sällskapet efter detta drog på galej och inga spår av anteckningar eller dylikt kunde efter detta återfinnas.
För övrigt kan det tilläggas att Thomas Hardy's Ale 2006 släppts på vårt kära Systembolaget och inhandlats och provats av undertecknad. Den är förträfflig redan nu. Oerhört smakrik. Pepprig av alkoholhalten som inte hunnit rundats av. Den mörka fruktigheten fanns där om än inte helt utvecklad ännu. Helt otrolig öl, tyckte även Per som hade oturen att förra året få tag i förmodligen det enda exemplar av 2005 års utgåva som smakade filmjölk. Nu såg även han ljuset i mörkret och begav sig genast för att köpa några flaskor av denna fina brygd. Lycka på flaska, som Per också uttryckte det. Man kan inte göra annat än att hålla med. Köp. Annars rekommenderas också Samichlaus Bier. En Doppelbock som kan krossa dig och smula dig sönder i småbitar. Den är riktigt elak men smakar riktigt bra. En lager med mycket smak är man inte helt bortskämt med, då det inte vimlar av Doppelbocks och dylikt i Sverige. Rom- och likörlik tyckte vi och russin/torkade torkade fanns där även om Per hävdade att det där med att öl kan smaka torkad frukt bara var bluff. Per är en sann individualist.
Frånvaro av öl behöver inte alltid vara av ondo. Det kan snarare öka suget igen och i brist på öl när man som jag sålt min kropp till vetenskapen och inte får dricka öl för tillfället kanske man istället läser om öl och tänker på öl och kanske får lite nya idéer. Att läsa på kan vara bra och när det gäller öl är det roligare än vad det låter. Även om beeradvocate.com är genomsyrat av amerikansk patriotism (jättemycket amerikansk ölsorter är rankade jättehögt) så är det en bra sida för att att orientera sig i ölvärlden. När vi ändå är inne i snack om websidor så kan jag passa på att hata swedrock.se lite. Jag och J-E hade beställt skivor tillsammans... hans kom, inte mina. Bajs. Ska det vara så jävla svårt att visa ett uppdaterat lagersaldo på sidan?! Död och åter död. Ingen Gorgoroth, ingen Darkthrone.
Inte mycket att skriva om nu alltså. Drack Chimay Grand Reserve för ett tag sen. Gott. Längesen. Åt vitlök innan. Blev full. Återkommer när jag druckit den andra flaskan jag Chimay jag köpte.
Juletider stundar och nu jävlar går jag ut hårt. Den här gången får vi tacka vårt systembolag för att de tar in en norsk(!) julöl från det trevliga bryggeriet Nøgne ø i Grimstad. Det kan fan i mig inte bli bättre! Den heter just God jul och är svart som den nordnorska vinternatten och dessutom ypperligt välsmakande och väldoftande. En korpsvart öl från GRIMstad i Norge! Hail! Visst, man kan kanske hävda att en julöl inte är så blasfemisk, snarare tvärtom. Den hör ju trots allt julen till, där man firar jesu födelse. Dock skall man ju som viking vara medveten om att det var kristendomens listiga missionärer som drev ut vår gamla julsed, som för oss nu i stort sett är höjd i dunkel på grund av detta förfarande. Måtte Odens arméer ta dom jävlarna! När vi nu klartgjort detta smakar vi på ölen. Jag och Diane finner mörk choklad, russin och torkad söt frukt i doften. I smaken hittar vi först och främst en ren rostad kaffeton, därefter mörk choklad, torkad frukt och nötter. En stor, kraftig söt öl. Inget man äter till grishuvudet direkt. Den ska snarare intas till desserten, gärna med choklad och nötter eller varför inte lagrad ost som Nøgne ø själv föreslår. Den rekommenderas varmt! Den får sju fårskallar av tio möjliga.
När jag väl har lanserat denna framgångsrika idé började jag fundera på om de båda aktiviterna har något gemensamt med varandra. Vad har egentligen öl och black metal med varandra att göra? Man kan säga att båda står för lust, utlevelse och individualitet. Kanske också frihet, som är det ord Gaahl väljer att använda när han blir ombedd att beskriva vad satan och black metal handlar om. Friheten att känna lust utan några hämningar. Detta ska icke förknippas med någon tillrättalagd, kapitalistisk lustutlevelse. Skapad av och för fårskocken och dess skenheliga herdar har den ingenting med varken öl eller black metal att göra. Det vi ska diskutera här är individen och lustutlevelsen, här och nu. Låt packet dricka sin pisslager och lyssna på sin pissmusik. Det här är för dig som förstått och som är redo att spränga gränserna.
Öl och true norwegian black metal. Inte nödvändigtvis samtidigt, men visst, ibland. Det är underligt hur intressen kan skiftas och bytas ut. Jag är en person som för utomstående ögon kan ses som ombytlig och en aning manisk när jag är intresserad av något. Det stämmer säkert till viss del. Dock anser jag inte att jag är ombytlig på det sättet att jag inte vill befatta mig med vad som jag var inne på tidigare. Jag är helt enkelt manisk och jag tror det är positivt. Det får en att fokusera riktigt hårt på något riktigt mycket, vilket skapar ett bestående avtryck i hjärnan på den maniske.
Du kommer att bjudas på en resa in i det kosmiska okända du så länge längtat efter men som du övertygat dig själv om att du aldrig skulle finna. Snart är jag din. Snart börjar det.
